SASS
Plattdeutsches
Netzwörterbuch
SASS Plattdeutsche Lehrmaterialien
öffnen
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Suchen
Menü
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hochdeutsch
Plattdeutsch
direkte Treffer
Substantive
Pricke
[Seezeichen bes. im Watt]
Prick
f
, Pl.: Pricken
Punkt
[Punkt, kleiner Fleck]
Prick
m
, Pl.: Pricken
Speil
[Holzstäbchen]
Prick
m
, Pl.: Pricken
Adjektive und Adverbien
exakt
[exakt, präzis]
prick
genau
[exakt, präzis]
prick
gewissenhaft
prick
präzise
[exakt, präzis]
prick
exakt
[exakt, präzis]
op'n/up'n
Prick
genau
[exakt, präzis]
op'n/up'n
Prick
präzise
[exakt, präzis]
op'n/up'n
Prick
auf den
Punkt
genau
op'n/up'n
Prick
punktgenau
op'n/up'n
Prick
Ausdrücke, Redensarten, Wendungen
anzeigen
aufs
Tüttelchen
stimmen
op'n
/
up'n
Prick
stimmen
im
Handumdrehen
[im Nu]
op'n
/
up'n
Prick
im
Nu
op'n
/
up'n
Prick
immer
in
Bereitschaft
ümmer
/
jümmer
/
jümmers
op'n
/
up'n
Prick
weitere Treffer anzeigen
weitere Treffer
Substantive
anzeigen
Eiszapfen
Iesprickel
m
(dithm)
, Pl.: Iesprickels
Hölzchen
[bes. an Wurstenden]
Prickel
m
(alt)
, Pl.: Prickels
Holzstäbchen
Prickel
m
, Pl.: Prickels
Kleinholz
Prickelholt
n
Nervenkitzel
Nervenprickeln
n
Prickeln
Prickeln
n
Reiz
[Kitzel]
Prickeln
n
Sinnesreiz
Sinnprickeln
n
Speil
[Holzstäbchen]
Prickel
m
, Pl.: Prickels
Sprichwort
Sprickwoort
n
, Pl.: Sprickwöör
Stab
[spitzer Holzstab]
Prickel
m
, Pl.: Prickels
Wurstprickel
Wustprickel
m
, Pl.: Wustprickels
Verben
anzeigen
prickeln
[kribbeln, kitzeln, jucken]
prickeln
Konjugation
×
Konjugation von prickeln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
prickeln; prickel, prickelt
ik
prickel
prickel
(prickelde)
prickelt
du
prickelst
prickelst
(prickeldest)
he/se/dat
prickelt
prickel
(prickelde)
wi/ji/Se/se
prickelt
(prickeln)
prickeln
(prickelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdn
reizen
[jmds Aufmerksamkeit/Interesse wecken]
een
prickeln
Konjugation
×
Konjugation von prickeln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
prickeln; prickel, prickelt
ik
prickel
prickel
(prickelde)
prickelt
du
prickelst
prickelst
(prickeldest)
he/se/dat
prickelt
prickel
(prickelde)
wi/ji/Se/se
prickelt
(prickeln)
prickeln
(prickelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
sticheln
[spitze Bemerkungen machen]
een
prickeln
Konjugation
×
Konjugation von prickeln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
prickeln; prickel, prickelt
ik
prickel
prickel
(prickelde)
prickelt
du
prickelst
prickelst
(prickeldest)
he/se/dat
prickelt
prickel
(prickelde)
wi/ji/Se/se
prickelt
(prickeln)
prickeln
(prickelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
speilen
[mit einem Holzstäbchen verschließen]
wat
prickeln
Konjugation
×
Konjugation von prickeln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
prickeln; prickel, prickelt
ik
prickel
prickel
(prickelde)
prickelt
du
prickelst
prickelst
(prickeldest)
he/se/dat
prickelt
prickel
(prickelde)
wi/ji/Se/se
prickelt
(prickeln)
prickeln
(prickelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
Adjektive und Adverbien
anzeigen
prickelnd
prickeln
(attr)
sprichwörtlich
[in allen hd Bed]
sprickwöörtlich
Deklination
×
sprickwöörtlich
Deklination
sprickwöörtliche, sprickwöörtlichen
spritzig
[anregend, prickelnd]
prickeln
(attr)
exakt
[exakt, präzis]
op'n/up'n
Pricken
genau
[exakt, präzis]
op'n/up'n
Pricken
präzise
[exakt, präzis]
op'n/up'n
Pricken
Ausdrücke, Redensarten, Wendungen
anzeigen
das
ist
paradox
[das weist Widersprüche auf]
dat
weddersprickt
sik
das
ist
widersprüchlich
[das weist Widersprüche auf]
dat
weddersprickt
sik
die
Nachricht
ist
vielversprechend
de
Naricht
versprickt
veel
eine
verheißungsvolle
Nachricht
en
Naricht,
de
veel
versprickt
eine
vielversprechende
Nachricht
en
Naricht,
de
veel
versprickt
zum Seitenanfang