SASS
Plattdeutsches
Netzwörterbuch
SASS Plattdeutsche Lehrmaterialien
öffnen
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Suchen
Menü
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hochdeutsch
Plattdeutsch
direkte Treffer
Verben
jmdm etw
aufbürden
een wat
ophalsen
Konjugation
×
Konjugation von halsen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
halsen; hals, halst
ik
hals
hals
(halsde)
halst
du
halst
halst
(halsdest)
he/se/dat
halst
hals
(halsde)
wi/ji/Se/se
halst
(halsen)
halsen
(halsden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdm etw
aufbürden
een wat
uphalsen
Konjugation
×
Konjugation von halsen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
halsen; hals, halst
ik
hals
hals
(halsde)
halst
du
halst
halst
(halsdest)
he/se/dat
halst
hals
(halsde)
wi/ji/Se/se
halst
(halsen)
halsen
(halsden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdm etw
aufbürden
een wat
opladen
Konjugation
×
Konjugation von laden
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
laden; laad, laadt
ik
laad
laad
laadt/laden
du
laadst
laadst
he/se/dat
laadt
laad
wi/ji/Se/se
laadt
(laden)
laden
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdm etw
aufbürden
een wat
upladen
Konjugation
×
Konjugation von laden
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
laden; laad, laadt
ik
laad
laad
laadt/laden
du
laadst
laadst
he/se/dat
laadt
laad
wi/ji/Se/se
laadt
(laden)
laden
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdm etw
aufbürden
een wat
oppuckeln
Konjugation
×
Konjugation von puckeln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
puckeln; puckel, puckelt
ik
puckel
puckel
(puckelde)
puckelt
du
puckelst
puckelst
(puckeldest)
he/se/dat
puckelt
puckel
(puckelde)
wi/ji/Se/se
puckelt
(puckeln)
puckeln
(puckelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdm etw
aufbürden
een wat
uppuckeln
Konjugation
×
Konjugation von puckeln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
puckeln; puckel, puckelt
ik
puckel
puckel
(puckelde)
puckelt
du
puckelst
puckelst
(puckeldest)
he/se/dat
puckelt
puckel
(puckelde)
wi/ji/Se/se
puckelt
(puckeln)
puckeln
(puckelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdm etw
aufbürden
een wat
opsacken
Konjugation
×
Konjugation von sacken
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
sacken; sack, sackt
ik
sack
sack
(sackde, sackede)
sackt
du
sackst
sackst
(sackdest, sackedest)
he/se/dat
sackt
sack
(sackde, sackede)
wi/ji/Se/se
sackt
(sacken)
sacken
(sackden, sackeden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdm etw
aufbürden
een wat
upsacken
Konjugation
×
Konjugation von sacken
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
sacken; sack, sackt
ik
sack
sack
(sackde, sackede)
sackt
du
sackst
sackst
(sackdest, sackedest)
he/se/dat
sackt
sack
(sackde, sackede)
wi/ji/Se/se
sackt
(sacken)
sacken
(sackden, sackeden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdm etw
aufbürden
een wat
oppacken
Konjugation
×
Konjugation von packen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
packen; pack, packt
ik
pack
pack
(packde, packede)
packt
du
packst
packst
(packdest, packedest)
he/se/dat
packt
pack
(packde, packede)
wi/ji/Se/se
packt
(packen)
packen
(packden, packeden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdm etw
aufbürden
een wat
uppacken
Konjugation
×
Konjugation von packen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
packen; pack, packt
ik
pack
pack
(packde, packede)
packt
du
packst
packst
(packdest, packedest)
he/se/dat
packt
pack
(packde, packede)
wi/ji/Se/se
packt
(packen)
packen
(packden, packeden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdm etw
aufbürden
een wat
opbörden
Konjugation
×
Konjugation von börden
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
börden; börd, bördt
ik
börd
börd
(bördde, bördede)
bördt
du
bördst
bördst
(börddest, bördedest)
he/se/dat
bördt
börd
(bördde, bördede)
wi/ji/Se/se
bördt
(börden)
börden
(bördden, bördeden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdm etw
aufbürden
een wat
upbörden
Konjugation
×
Konjugation von börden
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
börden; börd, bördt
ik
börd
börd
(bördde, bördede)
bördt
du
bördst
bördst
(börddest, bördedest)
he/se/dat
bördt
börd
(bördde, bördede)
wi/ji/Se/se
bördt
(börden)
börden
(bördden, bördeden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
Ausdrücke, Redensarten, Wendungen
anzeigen
jmdm
etw
aufbürden
een
wat
an't
Been
binnen
zum Seitenanfang