SASS
Plattdeutsches
Netzwörterbuch
SASS Plattdeutsche Lehrmaterialien
öffnen
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Suchen
Menü
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hochdeutsch
Plattdeutsch
direkte Treffer
Substantive
Abklärung
Opkloren
f
Aufklärung
[in allen hd Bed]
Opkloren
f
, Pl.: Opkloren/~s
Belehrung
[Aufklärung]
Opkloren
f
, Pl.: Opkloren/~s
Bewölkungsauflockerung
Opkloren
f
Entwölkung
Opkloren
f
Klärung
[Aufklärung]
Opkloren
f
Verben
auflockern
[vom Wetter]
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
aufräumen
[Seew]
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
sich
erheitern
[vom Wetter: schön/hell/klar werden]
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
sich
aufheitern
[vom Wetter: heiter werden]
(sik)
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
sich
aufhellen
[sich klären]
(sik)
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
sich
aufklären
[vom Wetter: heller werden, aufklaren]
(sik)
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
aufklaren
[vom Wetter: heller werden]
(sik)
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
jmdn
aufklären
[Kind über Sex aufklären]
een
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
sich
aufheitern
[vom Gesicht: e. heiteren Ausdruck annehmen]
sik
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
sich
aufklären
[klar werden, nicht mehr zweifelhaft sein]
sik
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
sich
auflösen
[sich aufklären]
sik
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
sich
entwölken
sik
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
abklären
[etw völlig klären]
wat
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
aufklären
[in allen hd Bed]
wat
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
aufklaren
[(Seew) sauber machen/aufräumen]
wat
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
auflösen
[etw klären/entwirren]
wat
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
klären
[etw aufklären]
wat
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
säubern
[etw von Schmutz befreien]
wat
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
sauber
machen
wat
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
saubermachen
wat
opkloren
Konjugation
×
Konjugation von kloren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
kloren; kloor, kloort
ik
kloor
kloor
(kloorde)
kloort
du
kloorst
kloorst
(kloordest)
he/se/dat
kloort
kloor
(kloorde)
wi/ji/Se/se
kloort
(kloren)
kloren
(kloorden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
weitere Treffer anzeigen
weitere Treffer
Substantive
anzeigen
Gesundheitsaufklärung
Sundheitsopkloren
f
Gesundheitsaufklärung
Gesundheitsopkloren
f
Kontenklärung
Kontenopkloren
f
, Pl.: Kontenopkloren/~s
Luftaufklärung
Luftopkloren
f
, Pl.: Luftopkloren/~s
Sexualaufklärung
Sexualopkloren
f
zum Seitenanfang