SASS
Plattdeutsches
Netzwörterbuch
SASS Plattdeutsche Lehrmaterialien
öffnen
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Suchen
Menü
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hochdeutsch
Plattdeutsch
direkte Treffer
Verben
zusammenstoßen
[hinten/vorn aneinandergrenzen]
openannerstöten
Konjugation
×
Konjugation von stöten
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
stöten; stööt, stööt
ik
stööt
stött
stött
du
stöttst
stöttst
he/se/dat
stött
stött
wi/ji/Se/se
stööt
(stöten)
stötten
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[hinten/vorn aneinandergrenzen]
upenannerstöten
Konjugation
×
Konjugation von stöten
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
stöten; stööt, stööt
ik
stööt
stött
stött
du
stöttst
stöttst
he/se/dat
stött
stött
wi/ji/Se/se
stööt
(stöten)
stötten
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[seitlich aneinandergrenzen]
anenannerstöten
Konjugation
×
Konjugation von stöten
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
stöten; stööt, stööt
ik
stööt
stött
stött
du
stöttst
stöttst
he/se/dat
stött
stött
wi/ji/Se/se
stööt
(stöten)
stötten
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[seitlich aneinandergrenzen]
tohoopstöten
Konjugation
×
Konjugation von stöten
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
stöten; stööt, stööt
ik
stööt
stött
stött
du
stöttst
stöttst
he/se/dat
stött
stött
wi/ji/Se/se
stööt
(stöten)
stötten
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[seitlich aneinandergrenzen]
tosamenstöten
Konjugation
×
Konjugation von stöten
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
stöten; stööt, stööt
ik
stööt
stött
stött
du
stöttst
stöttst
he/se/dat
stött
stött
wi/ji/Se/se
stööt
(stöten)
stötten
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[im Verkehr kollidieren]
tohoopprallen
Konjugation
×
Konjugation von prallen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
prallen; prall, prallt
ik
prall
prall
(prallde, prallede)
prallt
du
prallst
prallst
(pralldest, pralledest)
he/se/dat
prallt
prall
(prallde, prallede)
wi/ji/Se/se
prallt
(prallen)
prallen
(prallden, pralleden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[im Verkehr kollidieren]
tosamenprallen
Konjugation
×
Konjugation von prallen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
prallen; prall, prallt
ik
prall
prall
(prallde, prallede)
prallt
du
prallst
prallst
(pralldest, pralledest)
he/se/dat
prallt
prall
(prallde, prallede)
wi/ji/Se/se
prallt
(prallen)
prallen
(prallden, pralleden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[im Verkehr kollidieren]
tohoopstöten
Konjugation
×
Konjugation von stöten
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
stöten; stööt, stööt
ik
stööt
stött
stött
du
stöttst
stöttst
he/se/dat
stött
stött
wi/ji/Se/se
stööt
(stöten)
stötten
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[im Verkehr kollidieren]
tosamenstöten
Konjugation
×
Konjugation von stöten
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
stöten; stööt, stööt
ik
stööt
stött
stött
du
stöttst
stöttst
he/se/dat
stött
stött
wi/ji/Se/se
stööt
(stöten)
stötten
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[im Verkehr kollidieren]
tohooprasseln
(salopp)
Konjugation
×
Konjugation von rasseln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
rasseln; rassel, rasselt
ik
rassel
rassel
(rasselde)
rasselt
du
rasselst
rasselst
(rasseldest)
he/se/dat
rasselt
rassel
(rasselde)
wi/ji/Se/se
rasselt
(rasseln)
rasseln
(rasselden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[im Verkehr kollidieren]
tosamenrasseln
(salopp)
Konjugation
×
Konjugation von rasseln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
rasseln; rassel, rasselt
ik
rassel
rassel
(rasselde)
rasselt
du
rasselst
rasselst
(rasseldest)
he/se/dat
rasselt
rassel
(rasselde)
wi/ji/Se/se
rasselt
(rasseln)
rasseln
(rasselden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[im Verkehr kollidieren]
tohoopbumsen
(salopp)
Konjugation
×
Konjugation von bumsen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
bumsen; bums, bumst
ik
bums
bums
(bumsde)
bumst
du
bumst
bumst
(bumsdest)
he/se/dat
bumst
bums
(bumsde)
wi/ji/Se/se
bumst
(bumsen)
bumsen
(bumsden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
zusammenstoßen
[im Verkehr kollidieren]
tosamenbumsen
(salopp)
Konjugation
×
Konjugation von bumsen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
bumsen; bums, bumst
ik
bums
bums
(bumsde)
bumst
du
bumst
bumst
(bumsdest)
he/se/dat
bumst
bums
(bumsde)
wi/ji/Se/se
bumst
(bumsen)
bumsen
(bumsden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
Ausdrücke, Redensarten, Wendungen
anzeigen
zusammenstoßen
[eine heftige Auseinandersetzung haben]
dat
Strieden
kregen
zum Seitenanfang