SASS
Plattdeutsches
Netzwörterbuch
SASS Plattdeutsche Lehrmaterialien
öffnen
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Suchen
Menü
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hochdeutsch
Plattdeutsch
direkte Treffer
Verben
etw
zuknallen
wat
dichtballern
Konjugation
×
Konjugation von ballern
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
ballern; baller, ballert
ik
baller
baller
(ballerde)
ballert
du
ballerst
ballerst
(ballerdest)
he/se/dat
ballert
baller
(ballerde)
wi/ji/Se/se
ballert
(ballern)
ballern
(ballerden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
zuknallen
wat
toballern
Konjugation
×
Konjugation von ballern
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
ballern; baller, ballert
ik
baller
baller
(ballerde)
ballert
du
ballerst
ballerst
(ballerdest)
he/se/dat
ballert
baller
(ballerde)
wi/ji/Se/se
ballert
(ballern)
ballern
(ballerden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
zuknallen
wat
dichtknallen
Konjugation
×
Konjugation von knallen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
knallen; knall, knallt
ik
knall
knall
(knallde, knallede)
knallt
du
knallst
knallst
(knalldest, knalledest)
he/se/dat
knallt
knall
(knallde, knallede)
wi/ji/Se/se
knallt
(knallen)
knallen
(knallden, knalleden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
zuknallen
wat
toknallen
Konjugation
×
Konjugation von knallen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
knallen; knall, knallt
ik
knall
knall
(knallde, knallede)
knallt
du
knallst
knallst
(knalldest, knalledest)
he/se/dat
knallt
knall
(knallde, knallede)
wi/ji/Se/se
knallt
(knallen)
knallen
(knallden, knalleden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
zuknallen
wat
dichthauen
Konjugation
×
Konjugation von hauen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
hauen; hau, haut
ik
hau
hau
(hautde)
haut
du
haust
haust
(hautdest)
he/se/dat
haut
hau
(hautde)
wi/ji/Se/se
haut
(hauen)
hauen
(hautden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
zuknallen
wat
tohauen
Konjugation
×
Konjugation von hauen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
hauen; hau, haut
ik
hau
hau
(hautde)
haut
du
haust
haust
(hautdest)
he/se/dat
haut
hau
(hautde)
wi/ji/Se/se
haut
(hauen)
hauen
(hautden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
zum Seitenanfang