SASS
Plattdeutsches
Netzwörterbuch
SASS Plattdeutsche Lehrmaterialien
öffnen
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Suchen
Menü
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hochdeutsch
Plattdeutsch
direkte Treffer
Verben
sinnieren
sinnen
Konjugation
×
Konjugation von sinnen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
sinnen; sinn, sinnt
ik
sinn
sunn/sünn
sunnen
du
sinnst
sunnst/sünnst
he/se/dat
sinnt
sunn/sünn
wi/ji/Se/se
sinnt
(sinnen)
sunnen/sünnen
(in Klammern regionale Nebenformen)
sinnieren
gruveln
Konjugation
×
Konjugation von gruveln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
gruveln; gruvel, gruvelt
ik
gruvel
gruvel
(gruvelde)
gruvelt
du
gruvelst
gruvelst
(gruveldest)
he/se/dat
gruvelt
gruvel
(gruvelde)
wi/ji/Se/se
gruvelt
(gruveln)
gruveln
(gruvelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
sinnieren
sinneren
Konjugation
×
Konjugation von sinneren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
sinneren; sinneer, sinneert
ik
sinneer
sinneer
(sinneerde)
sinneert
du
sinneerst
sinneerst
(sinneerdest)
he/se/dat
sinneert
sinneer
(sinneerde)
wi/ji/Se/se
sinneert
(sinneren)
sinneren
(sinneerden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
über etw
sinnieren
över wat
sinnen
Konjugation
×
Konjugation von sinnen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
sinnen; sinn, sinnt
ik
sinn
sunn/sünn
sunnen
du
sinnst
sunnst/sünnst
he/se/dat
sinnt
sunn/sünn
wi/ji/Se/se
sinnt
(sinnen)
sunnen/sünnen
(in Klammern regionale Nebenformen)
über etw
sinnieren
över wat
gruveln
Konjugation
×
Konjugation von gruveln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
gruveln; gruvel, gruvelt
ik
gruvel
gruvel
(gruvelde)
gruvelt
du
gruvelst
gruvelst
(gruveldest)
he/se/dat
gruvelt
gruvel
(gruvelde)
wi/ji/Se/se
gruvelt
(gruveln)
gruveln
(gruvelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
über etw
sinnieren
över wat
sinneren
Konjugation
×
Konjugation von sinneren
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
sinneren; sinneer, sinneert
ik
sinneer
sinneer
(sinneerde)
sinneert
du
sinneerst
sinneerst
(sinneerdest)
he/se/dat
sinneert
sinneer
(sinneerde)
wi/ji/Se/se
sinneert
(sinneren)
sinneren
(sinneerden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
zum Seitenanfang