SASS
Plattdeutsches
Netzwörterbuch
SASS Plattdeutsche Lehrmaterialien
öffnen
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Suchen
Menü
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hochdeutsch
Plattdeutsch
direkte Treffer
Verben
schnitzen
snittjern
Konjugation
×
Konjugation von snittjern
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
snittjern; snittjer, snittjert
ik
snittjer
snittjer
(snittjerde)
snittjert
du
snittjerst
snittjerst
(snittjerdest)
he/se/dat
snittjert
snittjer
(snittjerde)
wi/ji/Se/se
snittjert
(snittjern)
snittjern
(snittjerden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
schnitzen
wat
snittjern
Konjugation
×
Konjugation von snittjern
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
snittjern; snittjer, snittjert
ik
snittjer
snittjer
(snittjerde)
snittjert
du
snittjerst
snittjerst
(snittjerdest)
he/se/dat
snittjert
snittjer
(snittjerde)
wi/ji/Se/se
snittjert
(snittjern)
snittjern
(snittjerden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
schnitzen
snittjen
Konjugation
×
Konjugation von snittjen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
snittjen; snittj, snittjt
ik
snittj
snittj
(snittjde, snittjede)
snittjt
du
snittjst
snittjst
(snittjdest, snittjedest)
he/se/dat
snittjt
snittj
(snittjde, snittjede)
wi/ji/Se/se
snittjt
(snittjen)
snittjen
(snittjden, snittjeden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
schnitzen
wat
snittjen
Konjugation
×
Konjugation von snittjen
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
snittjen; snittj, snittjt
ik
snittj
snittj
(snittjde, snittjede)
snittjt
du
snittjst
snittjst
(snittjdest, snittjedest)
he/se/dat
snittjt
snittj
(snittjde, snittjede)
wi/ji/Se/se
snittjt
(snittjen)
snittjen
(snittjden, snittjeden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
schnitzen
snieden
Konjugation
×
Konjugation von snieden
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
snieden; snied, sniedt
ik
snied
sneed
sneden
du
sniddst
sneedst
he/se/dat
snidd
sneed
wi/ji/Se/se
sniedt
(snieden)
sneden
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
schnitzen
wat
snieden
Konjugation
×
Konjugation von snieden
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
snieden; snied, sniedt
ik
snied
sneed
sneden
du
sniddst
sneedst
he/se/dat
snidd
sneed
wi/ji/Se/se
sniedt
(snieden)
sneden
(in Klammern regionale Nebenformen)
schnitzen
sneteln
[e:]
Konjugation
×
Konjugation von sneteln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
sneteln; snetel, snetelt
ik
snetel
snetel
(snetelde)
snetelt
du
snetelst
snetelst
(sneteldest)
he/se/dat
snetelt
snetel
(snetelde)
wi/ji/Se/se
snetelt
(sneteln)
sneteln
(snetelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
schnitzen
wat
sneteln
[e:]
Konjugation
×
Konjugation von sneteln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
sneteln; snetel, snetelt
ik
snetel
snetel
(snetelde)
snetelt
du
snetelst
snetelst
(sneteldest)
he/se/dat
snetelt
snetel
(snetelde)
wi/ji/Se/se
snetelt
(sneteln)
sneteln
(snetelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
schnitzen
[mit stumpfem Werkzeug]
gniedeln
Konjugation
×
Konjugation von gniedeln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
gniedeln; gniedel, gniedelt
ik
gniedel
gniedel
(gniedelde)
gniedelt
du
gniedelst
gniedelst
(gniedeldest)
he/se/dat
gniedelt
gniedel
(gniedelde)
wi/ji/Se/se
gniedelt
(gniedeln)
gniedeln
(gniedelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
schnitzen
[mit stumpfem Werkzeug]
wat
gniedeln
Konjugation
×
Konjugation von gniedeln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
gniedeln; gniedel, gniedelt
ik
gniedel
gniedel
(gniedelde)
gniedelt
du
gniedelst
gniedelst
(gniedeldest)
he/se/dat
gniedelt
gniedel
(gniedelde)
wi/ji/Se/se
gniedelt
(gniedeln)
gniedeln
(gniedelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
schnitzen
[mit stumpfem Werkzeug]
gniegeln
Konjugation
×
Konjugation von gniegeln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
gniegeln; gniegel, gniegelt
ik
gniegel
gniegel
(gniegelde)
gniegelt
du
gniegelst
gniegelst
(gniegeldest)
he/se/dat
gniegelt
gniegel
(gniegelde)
wi/ji/Se/se
gniegelt
(gniegeln)
gniegeln
(gniegelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
schnitzen
[mit stumpfem Werkzeug]
wat
gniegeln
Konjugation
×
Konjugation von gniegeln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
gniegeln; gniegel, gniegelt
ik
gniegel
gniegel
(gniegelde)
gniegelt
du
gniegelst
gniegelst
(gniegeldest)
he/se/dat
gniegelt
gniegel
(gniegelde)
wi/ji/Se/se
gniegelt
(gniegeln)
gniegeln
(gniegelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
weitere Treffer anzeigen
weitere Treffer
Verben
anzeigen
etw
einschnitzen
wat
insnittjern
Konjugation
×
Konjugation von snittjern
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
snittjern; snittjer, snittjert
ik
snittjer
snittjer
(snittjerde)
snittjert
du
snittjerst
snittjerst
(snittjerdest)
he/se/dat
snittjert
snittjer
(snittjerde)
wi/ji/Se/se
snittjert
(snittjern)
snittjern
(snittjerden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
einschnitzen
wat
insnitteln
Konjugation
×
Konjugation von snitteln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
snitteln; snittel, snittelt
ik
snittel
snittel
(snittelde)
snittelt
du
snittelst
snittelst
(snitteldest)
he/se/dat
snittelt
snittel
(snittelde)
wi/ji/Se/se
snittelt
(snitteln)
snitteln
(snittelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
einschnitzen
wat
insneteln
Konjugation
×
Konjugation von sneteln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
sneteln; snetel, snetelt
ik
snetel
snetel
(snetelde)
snetelt
du
snetelst
snetelst
(sneteldest)
he/se/dat
snetelt
snetel
(snetelde)
wi/ji/Se/se
snetelt
(sneteln)
sneteln
(snetelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
zum Seitenanfang