SASS
Plattdeutsches
Netzwörterbuch
SASS Plattdeutsche Lehrmaterialien
öffnen
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hoch > Platt
Platt > Hoch
Suchen
Menü
Förderer
Aussprachehinweise
Benutzungshinweise
Abkürzungsverzeichnis
Allgemeine Informationen
Bücher
Fehrs-Gilde
Hochdeutsch
Plattdeutsch
direkte Treffer
Verben
etw
aufwirbeln
[Blätter]
wat
opküseln
Konjugation
×
Konjugation von küseln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
küseln; küsel, küselt
ik
küsel
küsel
(küselde)
küselt
du
küselst
küselst
(küseldest)
he/se/dat
küselt
küsel
(küselde)
wi/ji/Se/se
küselt
(küseln)
küseln
(küselden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
aufwirbeln
[Blätter]
wat
upküseln
Konjugation
×
Konjugation von küseln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
küseln; küsel, küselt
ik
küsel
küsel
(küselde)
küselt
du
küselst
küselst
(küseldest)
he/se/dat
küselt
küsel
(küselde)
wi/ji/Se/se
küselt
(küseln)
küseln
(küselden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
aufwirbeln
[Blätter]
wat
opwarveln
Konjugation
×
Konjugation von warveln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
warveln; warvel, warvelt
ik
warvel
warvel
(warvelde)
warvelt
du
warvelst
warvelst
(warveldest)
he/se/dat
warvelt
warvel
(warvelde)
wi/ji/Se/se
warvelt
(warveln)
warveln
(warvelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
aufwirbeln
[Blätter]
wat
upwarveln
Konjugation
×
Konjugation von warveln
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
warveln; warvel, warvelt
ik
warvel
warvel
(warvelde)
warvelt
du
warvelst
warvelst
(warveldest)
he/se/dat
warvelt
warvel
(warvelde)
wi/ji/Se/se
warvelt
(warveln)
warveln
(warvelden)
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
aufwirbeln
[Staub]
stöven
[œy]
Konjugation
×
Konjugation von stöven
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
stöven; stööv, stöövt
ik
stööv
stoov/stööv
staven
du
stöffst/stüffst
stoovst/stöövst
he/se/dat
stöfft/stüfft
stoov/stööv
wi/ji/Se/se
stöövt
(stöven)
stoven/stöven
(in Klammern regionale Nebenformen)
etw
aufwirbeln
[Staub]
stuven
Konjugation
×
Konjugation von stuven
Infinitiv; Imperativ (sg, pl)
Person
Präsens
Präteritum
Partizip II
stuven; stuuv, stuuvt
ik
stuuv
stoov/stööv
staven/stoovt/stöövt
du
stüffst
stoovst/stöövst
he/se/dat
stüfft
stoov/stööv
wi/ji/Se/se
stuuvt
(stuven)
stoven/stöven
(in Klammern regionale Nebenformen)
zum Seitenanfang